yesterday... iffah was taken from me... nenek die nk pinjam iffah... i was so sad... but ezwan said.. sayang anak kene tinggal-tinggalkan... erm... aku xdek urusan pape yg penting pon.. so.. utk let her go even for a nite susah... every single thing i did, i saw, mesti teringat die... its so hard... i tell you... iffah mama miss u so much... my tears came down when i hear her voice over phone.. even when im blogging rite now..
ariff.. poor ariff.. he got cough for almost a month.. he was totally recover from it only for a week and last week it started again... 3 days i had to send him to clinic to get treatment.. pakai neb... utk cairkn kahak kt lung die.. kene peluk die tightly so that die x meronta2 mase pakai neb tuh..
neb tuh mcm pakai oksigen tp ade la gas die utk masuk ke paru2 directly thru mulut... mmg ariff terjerit2 menangis.. takut + rimas pasal mama peluk kuat sgt... but according to doc.. menangis is a good practice for his lung... anything la ariff... if i could replace him... utk masukkan gas tuh ade la dlm 10-15 minit... sepjg tuh la die menjerit... biler dah abes.. aku cpt2 peluk n mimikkan die.. n die automatically diam... Alhamdulillah.... last nite we went to kg baru makan nasi lemak antarabangsa... there was a guy singing alone with his guitar... we sit in front of him.. suprisingly.. ariff enjoy the performance... tangan die terkembang2 pas2 tersuke2 tgk org tu nyanyi... that guy punyer suare ok.. mcm saleem iklim... nyayi pon lagu2 best.. stok sinar fm punyer.. eheheheh... kalo ade iffah kn best...
ezwan is working today... kene tggu die smpi mlm br blay blk utk jumpe iffah... erm... mama rindu iffah... x bestnyer xde iffah... mmg la ade 2 anak pon.. kalo sorang xdek dah cukup buat aku rase x best...
ermmm... whatever ...
marina love ezwan
mama love iffah
mama love ariff